Index BLOGGEN/dagbok Foto-hundarnas album Bella's sida Smilla's sida Foto - Bengtas album Pixboxfotogalleri Hundrasen
 
 
Lagotto Romagnolo är en pigg, glad och sprallig hund som är med på det mesta och
ser till att roa dig på alla sätt, du har aldrig tråkigt med en lagotto.
 
OBS! Detta är ingen rasbeskrivning utan det här MIN uppfattning om rasen och den är endast grundad på mina två lagottotjejer.
På bilderna Smilla som gärna agerar fotomodell.
Gräva. En lagottoägares gräsmatta. Vattenhund Gärna ett gott doftande gyttjebad
Jobba och använda nosen Spänstig och rörlig Entusiastisk och lättlärd
Glad Nyfiken

Envis och uthållig

 

Lagotto Romagnolo - vatten och tryffelhund från Italien.
I sitt hemland Italien används den nästan endast till tryffelsök för sitt utomordentliga luktsinne.
Lagotton är absolut en arbetande sällskapshund som är med på det mesta aktiviteter som erbjuds.
Det är inte en hund för stugsittare utan passar bra hos en aktiv familj som håller på med olika aktiviteter där hunden kan
vara med den tycker inte om att bli lämnad ensam.

Lagotton upplever jag som om den skulle kunna vara ute hela dagen oavsett väder, väldigt oömma och tåliga. Att dom är tåliga och oömma hundar kan verka vara lite motsägelsfyllt för ingen kan så dramatiskt tala om (skrika) att dom har ont av någon liten skada
eller håller på att dö av svält. Det är helt klart att anställning vid dramaten får dom direkt, vilka skådisar. Bägge mina tikar är också två ögontjänare och stjäl mat så fort dom kan och får tillfälle dock aldrig så vi ser. Här har jag inte fått någon form av träning att fungera utan har fått ge mig och det är bara till att ställa allt ätbart utom räckhåll om man går ifrån. Tappar jag något på golvet och säger nej till dom så vet dom att man inte får ta och det räcker för mig.

Äta allt bör man annars dör man tycks gälla för mina
lagottotjejer och det som hittas inne kan man stå ut med
men allt det där äckliga som dom hittar ute.
Ibland är det tur man inte hinner se allt som slinker ner.

Långpromenader där en lagotto kan springa fritt är bra för alla hundar men lagottorasen tycker jag verkar njuta extra mycket av det.
Det är en lycka att se flera glada lagotto springa tillsammans. Att bara gå promenader med en lagotto är dock inte alltid tillräckligt
för den glada, pigga, aktiva hund som har en enorm livsglädje att dela med sig av.
En lagotto kan tyckas gå i sin egen värld med nosen i marken nosandes med svansen rakt upp men är vaken och uppmärksam och
har koll på vad som händer runt omkring och allra helst pä om matte/husse försvinner.
Lagotton är nyfiken och tycker om att få nya utmaningar men kastar sig dock inte huvudstupa över främlingar eller in i nya situationer utan att först undersöka. Det måste jag säga är ett smart drag för varför utsätta sig för farligheter.
Det är en hund som är snabb i sin uppfattning och har stor självbevarelsedrift.


Lagotton är lättlärd, pigg, envis, uthållig och entusiastisk, för att fostra en lagotto måste man vara bestämt men mild och vara beredd att sysselsätta dom med lite aktiviteter gärna variera med flera olika. För enkla uppgifter och enformig träning tröttnar den fort på och börjar slarva med uppgiften. Aktiviteterna man gör behöver inte alltid vara så avancerade men gärna variera. Agility i skogen fungerar lika bra som på en bana. Tryffel har vi inte så mycket av i Sverige men varför inte söka kantareller, bara det är kul och både ägare och hund har kul så fungerar det mesta med en lagotto.

 

Det är lätt att falla för den här gulliga, charmiga, kvicka ullbollen som dock kräver en fast hand. Jag tycker att dom är väldigt snabba till att ta egna beslut och är väldigt starka i sin beslutsamhet. Lagotton är väldigt lättlärd och intresserad av att lära både på gott och ont för dom har även lätt för att lära sig sig själv vilket inte alltid är efter matte/husses ideer. Eftersom dom är uthålliga och envisa kan det vara svårt att lära om.

Lagotton har ett förflutet som vattenapportör vilket märks tydligt. De flesta älskar vatten och bad även härliga leriga illaluktande diken det är bara något man får stå ut med som lagottoägare. Fäller inte hår men är ofta smutsiga så dagliga duschningar är inte ovanligt.

Älskvärd och kelig men tycker inte om att man som okänd dyker ner på den för att hälsa utan uppförd dig och hälsa normalt så blir vi kompisar för dom älskar uppmärksamhet och andra människor. Avvaktar och kollar läget först, går oftas undan om dom inte tycker det är ok för bråka är inte kul och dumma människor som gapar och skäller, dom kan vi vara utan.
Med en lagotto gäller det att vara envis och ha mental styrka inte en stark hög arg röst vilket även naturligtvis gäller för alla hundar.
Jag är helt övertygad om att en hund kan känna vad man tänker så ett posivit sätt gör träning lätt.

Så lugna innomhus man märker dom knappt i motsatts mot ute där det är full aktivitet.
Lagotton är väldigt fäst vid sin ägare och här har du ha en riktigt kompis som du
kan ha kul med som följer dig i vått och torrt genom livet.

På bilden till höger visar Bella en av sina slapparstilar i fåtöljen.

Till sist glöm inte att vi alla även hundar är olika individer som har olika behov
så lär känna din hund och ta ansvar för den.

Denna text är hämtad från Lagotto klubbens hemsida.

Rasinfo
Hur är hundrasen LAGOTTO ROMAGNOLO?

Hundratals samtal har under senaste fem åren börjat med: Berätta om hundrasen lagotto... Även om lagotto romagnolo är en gammal hundras så erkändes den inte av italienska kennelklubben förrän 1991 och av F.C.I. i februari 1995. Rasen visades på utställning första gången utanför hemlandet i juni -95, det var på världsutställningen i Bryssel. Men redan månaden innan, närmare bestämt 1 maj 1995 besteg de tre första lagottona i Norden svensk mark. Förr användes rasen som vattenapportör och till jakt på sjöfågel i deltaområden som Comaccio i Nordöstra Italien. När utdikningarna för att stoppa malarian tog vid minskade tillfällena att jaga sjöfågel och därmed försvann arbetet för hundarna.


För ca 150 år sedan började man avla bort jaktegenskaperna och rasen omskolades till att söka den värdefulla tryffelsvampen, som växer under jord. Rasen har fantastiskt väderkorn, vilket fortfarande är ett adelsmärke. De krullpälsade hundarna har fungerat som del av inventarierna på landsbygden, speciellt vanliga var de i Romagna. Ingen tycks ha brytt sig särskilt om dem, de har alltid funnits där, men på 1970-talet uppmärksammades att hundtypen höll på att förstöras med allehanda inkorsningar av moderna raser. De första stegen för att samla in hundar av den "rätta" modellen startade. Man ordnade mönstringar runt om i Italien och det visade sig att hundarna fortfarande hade kvar mycket av den gamla typen. Man bildade en rasklubb och startade arbetet för att få rasen erkänd.

Intresset för rasen har dock alltid i första hand gällt dess formidabla arbetsförmåga. Den oömma, rustika, envisa och mycket lättlärda lagotton har varit ett fantastiskt arbetsredskap i sökandet av tryffel. Den kulinariska svampen växer mellan 10-25 cm under jordytan och betingar ett pris vida överstigande dagens guldpris. Ja, vad har då rasen för ursprung och vad kan man likna den vid? Den har ganska bestämt samma bakgrund som barbet och därmed även gamla tiders pudel. Den har alltså en mycket gammal typ av vattenhund i sin bakgrund, vilket för övrigt även brittiska spaniel och retrievers har. Men därmed inte sagt att lagotto skall ha den tyngd eller benstomme som återfinns hos moderna exemplar av de raserna.
Nej, lagotto är en smidig, tämligen lätt hund med fin benstomme men kraftig kropp och rundad skalle och trubbig men inte kort nos, hängande öron och lång svans. Egentligen skulle man kunna sammanfatta rasen som en funktionsduglig, sund, normalbyggd hund som är snabb i sin uppfattning, har stor självbevarelsedrift, med tämligen lättskött krullig, ullpäls som skall vara ganska kortklippt och aldrig kardas ut eller friseras.

Öronrensning är däremot en av de saker som måste tas på allvar och tränas från valpstadiet. Den krulliga pälsen växer lika ymnigt i öronen. I den tjocka ullen kan samlas både damm, smuts, grus och hudflagor.

Generellt kan man nog säga att det inte finns några raser som är mer lämpade för allergiker än andra eftersom det är mycket individuellt vilken sorts päls som påverkar en allergiker. Den krulliga ullpälsen är rasens mest karakteristiska rasdrag och en nerrakad, veckobadande lagotto kanske kunde vara bra för en allergiker men det låter inte som något behagligt liv för hunden. Rasen är vänlig, knappast någon vakthund men den "alarmerar" när det kommer någon. Den är ingen buse och tycker om alla snälla hundar och fungerar bra i flock. Och det verkar som om den genuint tycker om att umgås med barn. Rasen verkar ha alla förutsättningar som lämplig sällskapshund för svenska förhållanden. Den tycker om friluftsliv, klarar kyla bra och tycker om att bada. Den är som sagt snabblärd och tycker om aktiviteter som innebär utmaningar som t.ex. agility och annan hjärngympa. Hundar som får vara med på arbetet har visat sig vara tysta och lugna. Däremot avråder de flesta till att lämna dem ensamma för att gå och arbeta, men det gäller väl alla hundar.

Copyright: text av Renée Willes och foto av Torsten Widholm
©Svenska Lagotto Romagnoloklubben 2007, 2008 http://www.lagotto.org/